UcantbrakeME

Klockan är tjugo över sju och snart går bussen som ska ta mig till tandläkaren. De ska dra åt min tandställning så jag ska få bort mitt överbett (inget jag har märkt av men, om han vill få mig att bara äta soppa ett par veckor så FINE)...

För att komma upp så här tidigt satte jag fyra av alarmen på halvsex, med en minuts mellanrum, så efter en timme vaknade jag...haha...men det funkade ju så (a)

Som rubriken säger...jag har lite små grejer som folk stör sig på, men har vi inte alla sånna? Dessutom så är det ju asdumt att ändra på mig bara för folk vill det...

Det som folk har stört sig på idag:

*Jag är tydligen alldeles för kaxig. En kille sa när klassen satt samlad utanför vårt klassrum och väntade på lektionen att han ville gå upp i vikt. Killarna sa att han skulle käka mer pepparkakor. Eftersom han på sätt och vis är min kompis (tror jag) så sa jag att han borde sluta spela wow och börja röra på sig. Det trodde han inte på, hur skulle det hjälpa i så fall? Jag menade att då skulle han få muskler i alla fall...Då slutade han prata med mig och började "viska" med sina killkompisar "Flikkan är så himla kaxig, nu ska jag blocka henne på msn" jaha, tänkte jag. Jag är alltså kaxig, frågan är om jag hade varit lika kaxig om jag vore kille...?

*Jag är tydligen "barnslig". Tror jag, min s.k (läs f.d. - hon trycker bara ner mig, enough is enough) bästis, jag och ytterliggare en tjej satt och åt i matsalen. Den andra tjejen frågar mig hur det går med julklapparna. Jag svarar att jag gör alla mina julklappar själv. Oj, svarade hon och frågade sedan min bästis. Som svarade att det bara är föräldrar som blir glada när lekisbarn gör egna julklappar. Då upplyste jag henne att hon inte skulle få någon. Så roligt är det inte att bli bortgjord (som jag kände mig) när hon säger så, fattar hon inte det? Jag blir så trött över hur hon får livsenergi av att trycka ner mig...It's not worth it...

Så här är läget. I mitt hem i skogen med tha family suger internet, det går jätte lätt sönder och jag tyckte att det var onödigt att hamna i bråk. Jag har inte sovit ordentligt på en vecka, men jag sover tillräckligt för att hålla mig vid liv. Men igår hade jag fruktansvärt ont i huvudet. Hej FEBER! Men min pappa tyckte jag skulle kämpa mig till skolan, jag med. Pappa sa att om jag åt havregrynsgröt och äpplemos skulle dagen vara räddad. Så det hjälper mot feber? Och, han har inte ätit vår skolmat...så säg inget om att vara räddad;)

IM BACK=)

Jag ringde mamma för ett tag sen. Då grät jag bara en massa. Jag var ju tvungen att berätta om hur det går i skolan förr eller senare eftersom jag inte är myndig. Det slutade med att vi bestämde att jag skulle bo hemma ett litet tag, eftersom jag inte kan sova. Jag tror inte att det hjälper ett endaste dugg, men det är värt ett försök. Kommer bli galen om jag inte får sova snart, då menar jag djup sömn, för slummer har jag gott om.

Nej, innan mamma äntligen kommer, ska jag nog skaffa lite godis, gärna choklad till mig själv. Jag är så sugen. Måste rappa på lite.
See yah soon (eller om jag är hemma så funkar inte internet alltid...)

Jag och min kompis som bråkade förut (läs in er på ämnet HÄR) är inte längre arga på varandra. Det skedde en förändring. Hon är inte på mig hela tiden om hennes problem och jag låter henne vara utan mina också. En great deal! Skillnaden nu är att vi kan umgås som vanligt i skolan. Verkligen jätteskönt!

Jag börjar också beta av lite läxor och sånt. Plus att det här går bra! Det är kul, det känns att jag är påväg åt rätt håll nu! Det ända "dåliga" är att jag fick ett samtal om inställd psykolog tid. Fine, man kan inte vara frisk och tillgänglig jämt. Men jag skulle gilla att man ombokade tiden, men nej. Regelbundenheten är viktig i det här fallet. Så när jag sovit och så nu när jag kom hem, så bestämde jag mig för att äta lite popcorn. Because I'm worth it! Tro på fan att vi inte har något salt hemma.

POPCORN UTAN SALT! behöver jag säga något mer;)

Hej på er=)

Jag har varit i skolan idag och jag hade mycket att göra så jag hann inte blogga. När jag kom hem (runt sex tiden) var jag rätt seg, satte mig framför TV:n och slocknade. Vaknade upp för en halvtimme sen...

Men i alla fall. Jag hittade det HÄR idag. Det känns rätt bra tycker jag att någon tar tag i det här problemet, även om jag tycker att det största problemet är bristen på respekt. Men hey, vi måste ju börja någonstans, eller hur?

Go Damon!

I fredags när jag var på pissigt humör och var allmänt ledsen för allt. Då minsann får jag ett telefon samtal och jag och min kompis kom trea i pepparkakshus tävlingen...

Det är roligt när man får sådana där samtal, man blir så glad=)

Det är en tomhetskänsla så här dagen efter ett stort bråk. Fast mest är jag hungrig. Sov rätt länge, snart kommer min mamma dyka upp. Vi skulle luncha ihop. Sånt är mysigt. Särskilt efter man har flyttat hemifrån. Annars är det mest tjafs om hur man ska göra hemma med städning och sånt.

Nu ser jag också att det börjar bli lite mycket tvätt här i mitt rum. Dags att boka tvättid idag med andra ord. Vi hörs senare=)

Anledningen till att jag inte bloggat tidigare idag är att jag hade något av en flashback, jag ska försöka förklara för er...

IDAG
Jag och min kompis som gjorde pepparkakshus igår kom med vårt hus idag. Vi skulle åka och lämna dem tillsammans med den andra halvan av gruppen som vi var med i förut. En av tjejerna kollade inte ens på mig. Den andra var jätte sur och vresig mot mig. Så för att sammanfatta kände jag mig inte så väldigt välkommen.

Vi skulle äta tillsammans med klassen i HR programmets restaurang idag. Jag och min kompis hamnade nära en som var med i gruppen, som vi vanligtvis är jättebra kompisar med. Några andra tjejer frågade hur det kom sig att vi gjorde ett eget hus. Jag svarade att det inte riktigt funkade med i den andra gruppen. Tjejen från vår grupp frågade varför det inte funkade. Jag svarade att jag inte ville svara på det. Jo, det tyckte hon att jag skulle. Jag svarade igen att det ville jag inte säga bland alla människor. Jo, säg nu, tyckte hon. Jag var gråtfärdig men försökte att inte visa det. Jag sa att det inte verkade som om någon ville ha min hjälp, eller brydde sig om vad jag sa. Tjejen svarar att så är det väl inte, X (min kompis) sov ju på en lektion. Jag påpekade att jag inte var där samtidigt som henne någon gång. Hon nickade, och menade att hon inte kunde säga något.

DÅ
Jag hade varit hos kuratorn och kom fem minuter sent till en lektion, vi skulle ha prov. När jag kom in i klassrummet var jag fortfarande gråtfärdig på grund av samtalet. Min lärare frågar var jag har varit, klassen lyssnar spänt då provet inte delats ut ännu. Jag mumlar något om kuratorn och förlåt att jag är sen. Min lärare undrar direkt vad jag gjorde hos kuratorn. Jag trodde att han skämta, jag var så chockad. Jag svarade inte. En av killarna hakade på. Med hög röst frågade han om igen vad jag gjort där. Jag hade tårar i ögonen då jag sjönk ner bredvid en klasskompis. Min lärare skrattar och undrar ifall jag tror att jag ska få sitta bredvid henne, det var ju faktiskt prov.

Jag har aldrig känt mig så utlämnad och klämd som jag gjorde bägge de där gångerna. Jag vet inte vad det är med människor. Varför sparkar man på folk som redan ligger?

Jag har varit mobbad. De knäckte mig inte då och de kommer definitivt inte knäcka mig igen. Skillnaden den här gången är att jag inte kommer låta dom hållas alls. Förra gången kan man väl säga att jag mer eller mindre flydde från alltihop. Jag valde ett gymnasium där jag skulle bli av med alla jag en gång var förföljd av. Det var så skönt. Här höll lärarna inte med mobbarna heller. Vilket var väldigt skönt.

Men om vi ska knyta ihop med rubriken så...Nu är de två tjejer som verkligen inte ville ha med mig och en annan tjej i ett grupparbete. Vi skulle baka ett pepparkakshus. Jag var borta den gången då vi skulle bestämma, jag var utomlands på solsemester. När jag kom tillbaka fick jag ingen information. Det framgick tydligt att de inte ville ha min hjälp. Hela tiden de fick en anledning att kunna klaga på min kompis passade de på att göra det. Ibland var de på mig också.

När jag sa saker och gav förslag ignorerade de det jag sa och mig. Jag blev irriterad. Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen, men jag visste att jag inte ville att historien skulle återupprepas. Men jag pratade med min klassföreståndare och den ansvariga läraren. De sa att de ska börja nysta i problemet (finns myyyyyycket historia mellan min vän och de här två tjejerna) som nödlösning fick vi göra ett eget pepparkakshus.

Två dumma kossor som ger sig på folk för att få en egokick själva? Vet inte riktigt vad man ska tro...

Hallå!

Så här är det att jag har haft jättemycket att göra sen jag bloggade imorse. Jag har spenderat dagen genom att vara i estetiska världen. Först hade vi estetisk verksamhet, vi provade på musik. Vi skulle gå i takt. Jag ville hellre dansa i takt, jag tycker det är lättare, jag har ju ändå takten. Det fick jag inte, jag behövde träna mer på just att gå i takt. Sen insåg jag att det hade varit bättre att vara tyst, för hon verkade inte bli helt glad och jag blev inte favoriten om man säger;)

Efteråt var det teater, jag hann vara med på ett par improvisations övningar. Fast jag och en tjej till drog tidigare för vi skulle göra pepparkakshus^^ Varsitt i och för sig. Min kompis och jag har precis gjort klart det. Nu håller vi på att försöka få folk att hämta vårt vackra hus. Än så länge har vi dock inte haft någon lycka. Min kompis har dragit hem och jag är kvar med problemet. Jag hatar när det bara blir jag kvar. Dessutom kommer jag få städa upp precis allt, för det "hann" hon inte...

Jag blir så trött. Jag orkar inget. Men jag måste. För ingen kommer göra det åt mig.

Ibland dyker det upp en enorm trötthet inom mig. Den har inte ett endaste dugg att göra med fysisk utmattning. Jag har inte tränat eller något. Men den dyker upp ändå. Jag vet inte varför. Inte säkert att jag bryr mig tillräckligt för att ta reda på varför. En sak är däremot säkert, när den kommer vill jag vila. Så det tänker jag göra.

Om man tänker på det så är det inte hela världen att komma lite försent en dag, mot att man kommer orka gå klart tills studenten. Hoppas mina lärare ¨tycker så också. För jag behöver det.

Jag fattar inte hur man kan vara så trött och inte sova. Får försöka. Lite. Hoppas på att det går!
GODNATT

Jag skapade den här bloggen för att jag vill att ni ska förstå, inte för att jag ska ha något slags medlidande. Jag har varit mobbad. Det ska jag aldrig bli igen. Ingen kommer någonsin kunna sätta sig på mig igen. Har jag något att säga till om ska detta dessutom inte hända fler heller...Det här är för att jag vill skapa förståelse från båda hållen. Men också för att själv kunna bearbeta mitt eget. Mitt bagage.

En sak ska ni veta: Ingen kommer kunna knäcka mig, eller dig!