UcantbrakeME

Jaha. En tråkig sak har hänt. Jag och en kompis som också mår dåligt har bråkat. Jag orkar oftast inte lyssna på hennes problem, jag vill hellre att vi ska göra något roligt. Men jag får ofta tillbaka "just ja, du vill inte stötta mig" Det är ju inte det som är grejen! Jag vill inte höra, för då börjar jag också må dåligt, det handlar ju om respekt, och om jag mår dåligt blir jag väl ett ännu sämre stöd.

Hon brukar också dra "skämt" om att jag har mycket handsvett, små händer och stora tuttar. Jag tycker inte det är ett dugg roligt, jag har blivit förolämpad tidigare på grund av de här grejerna. Men säger jag emot så är jag överkänslig och tråkig tror jag. Fattar inte skämten. Vi bråkar om det ett tag och det slutar med att jag gråter, eftersom jag uppfattar det som enorm brist på respekt. Men igår fick jag kastat i ansiktet att jag gråter för allt.

Så för att sammanfatta situationen vill jag bara skära mig och gråta nu. Men det gör jag inte. Har sovit bort hela dagen idag istället. Jag skiter i skolan. Jag gillar inte att hon bara kastar saker på mig, eftersom hon aldrig lyssnar så vet hon ju inte varför jag blir lessen. Dessutom så tycker jag inte att man gör det, vissa saker får man ju reda på i förtroende. Men nu försöker jag ta mig i kragen för att försöka komma på ett sätt så jag kan hantera situationen, för det gör jag inte just nu.

Ska man ta upp det här för diskussion och försöka lösa det, eller ska det bara bero?