UcantbrakeME

Tandläkaren var klantig som ja... så jag har rejäl tandvärk...

---

Negativa djävlar

Jag är så trött. Fysiskt så klart. Men allra mest är jag trött på negativa människor. Hela tiden. Vi ska göra ett lucia tåg, det kommer gå åt helvete. Vi ska få makaroner i skolan, det kunde ha varit mycket bättre.

Seriöst? Måste man gnälla på allt som går att gnälla på? Eller ska det vara så? Är det bara jag som kör positivt så långt det går=)?

Klockan är tjugo över sju och snart går bussen som ska ta mig till tandläkaren. De ska dra åt min tandställning så jag ska få bort mitt överbett (inget jag har märkt av men, om han vill få mig att bara äta soppa ett par veckor så FINE)...

För att komma upp så här tidigt satte jag fyra av alarmen på halvsex, med en minuts mellanrum, så efter en timme vaknade jag...haha...men det funkade ju så (a)

Alla har på någon höger eller vänster kommit i kontakt med det här. Alla har säkert en åsikt. Men min åsikt är att just det här är att vara absolut mest självisk på planeten. Jag fattar inte hur man kan vara så självisk. Jag tycker så klart att samhället och vi runt omkring bör ha reagerat och erbjudit hjälp. Men, när det kommer till kritan så är det DU och bara DU som kan avgöra om det blir ett själv mord eller inte. That's it!

Även fast jag tycker det är så hemskt egoistiskt att göra det, så tycker jag att det är ett rätt tråkigt avslut på livet. Jag vill inte att det ska vara så. Men jag kan inte göra något för att förhindra det som jag vet om i alla fall...men det som jag faktiskt kan göra är att uppmärksamma problemet!

Självmord, rätt eller fel sätt att avsluta livet på?

Som rubriken säger...jag har lite små grejer som folk stör sig på, men har vi inte alla sånna? Dessutom så är det ju asdumt att ändra på mig bara för folk vill det...

Det som folk har stört sig på idag:

*Jag är tydligen alldeles för kaxig. En kille sa när klassen satt samlad utanför vårt klassrum och väntade på lektionen att han ville gå upp i vikt. Killarna sa att han skulle käka mer pepparkakor. Eftersom han på sätt och vis är min kompis (tror jag) så sa jag att han borde sluta spela wow och börja röra på sig. Det trodde han inte på, hur skulle det hjälpa i så fall? Jag menade att då skulle han få muskler i alla fall...Då slutade han prata med mig och började "viska" med sina killkompisar "Flikkan är så himla kaxig, nu ska jag blocka henne på msn" jaha, tänkte jag. Jag är alltså kaxig, frågan är om jag hade varit lika kaxig om jag vore kille...?

*Jag är tydligen "barnslig". Tror jag, min s.k (läs f.d. - hon trycker bara ner mig, enough is enough) bästis, jag och ytterliggare en tjej satt och åt i matsalen. Den andra tjejen frågar mig hur det går med julklapparna. Jag svarar att jag gör alla mina julklappar själv. Oj, svarade hon och frågade sedan min bästis. Som svarade att det bara är föräldrar som blir glada när lekisbarn gör egna julklappar. Då upplyste jag henne att hon inte skulle få någon. Så roligt är det inte att bli bortgjord (som jag kände mig) när hon säger så, fattar hon inte det? Jag blir så trött över hur hon får livsenergi av att trycka ner mig...It's not worth it...

Så här är läget. I mitt hem i skogen med tha family suger internet, det går jätte lätt sönder och jag tyckte att det var onödigt att hamna i bråk. Jag har inte sovit ordentligt på en vecka, men jag sover tillräckligt för att hålla mig vid liv. Men igår hade jag fruktansvärt ont i huvudet. Hej FEBER! Men min pappa tyckte jag skulle kämpa mig till skolan, jag med. Pappa sa att om jag åt havregrynsgröt och äpplemos skulle dagen vara räddad. Så det hjälper mot feber? Och, han har inte ätit vår skolmat...så säg inget om att vara räddad;)

IM BACK=)

Jag ringde mamma för ett tag sen. Då grät jag bara en massa. Jag var ju tvungen att berätta om hur det går i skolan förr eller senare eftersom jag inte är myndig. Det slutade med att vi bestämde att jag skulle bo hemma ett litet tag, eftersom jag inte kan sova. Jag tror inte att det hjälper ett endaste dugg, men det är värt ett försök. Kommer bli galen om jag inte får sova snart, då menar jag djup sömn, för slummer har jag gott om.

Nej, innan mamma äntligen kommer, ska jag nog skaffa lite godis, gärna choklad till mig själv. Jag är så sugen. Måste rappa på lite.
See yah soon (eller om jag är hemma så funkar inte internet alltid...)

Jag och min kompis som bråkade förut (läs in er på ämnet HÄR) är inte längre arga på varandra. Det skedde en förändring. Hon är inte på mig hela tiden om hennes problem och jag låter henne vara utan mina också. En great deal! Skillnaden nu är att vi kan umgås som vanligt i skolan. Verkligen jätteskönt!

Jag börjar också beta av lite läxor och sånt. Plus att det här går bra! Det är kul, det känns att jag är påväg åt rätt håll nu! Det ända "dåliga" är att jag fick ett samtal om inställd psykolog tid. Fine, man kan inte vara frisk och tillgänglig jämt. Men jag skulle gilla att man ombokade tiden, men nej. Regelbundenheten är viktig i det här fallet. Så när jag sovit och så nu när jag kom hem, så bestämde jag mig för att äta lite popcorn. Because I'm worth it! Tro på fan att vi inte har något salt hemma.

POPCORN UTAN SALT! behöver jag säga något mer;)

Hej på er=)

Jag har varit i skolan idag och jag hade mycket att göra så jag hann inte blogga. När jag kom hem (runt sex tiden) var jag rätt seg, satte mig framför TV:n och slocknade. Vaknade upp för en halvtimme sen...

Men i alla fall. Jag hittade det HÄR idag. Det känns rätt bra tycker jag att någon tar tag i det här problemet, även om jag tycker att det största problemet är bristen på respekt. Men hey, vi måste ju börja någonstans, eller hur?

Go Damon!

Min klasslärare ringde nyss. Pratade om att jag inte var i skolan idag. Hon sa att hon inte ville lägga mycket press på mig, men att jag snart var tvungen att välja om jag skulle knapra piller för att orka mer, eller om jag skulle försöka utan men ta studenten med ett samlat betygsdokument..och alltså inte läsa alla ämnen. Jag vet inte. Det här var svårt....Jag vill inte gå ut med ett samlat betygsdokument. Jag vill ha ett samhällsprogram slutbetyg. Jag får ta tag i mina problem!

Enligt mig är det absolut fulast plagget att ha på sig är en tight hudfärgad klänning...
Särskilt om man har en ljus hudtyp. Jag har inte fattat vitsen med att ha klänningen i exakt samma ton som huden. Det syns ju inte att man har en klänning då, spelar roll hur snygggt skuren den är då. Nej, jag vill ha kontraster mellan hudton och klänningen/andra figur nära plagg.

På vintern är mössa och halsduk och vantar de coolaste plaggen...
När snön vräker ner och du inte har en mössa får du en bad-hair-day även om du inte hade det innan. Halsduken värmer din stackars hals som annars blir knallröd. Träffar du någon som du måste vidröra med handen, typ ta i hand med en ny person, tårka lillasysters tårar från hennes kind osv. tror jag de skulle uppskatta att det inte var en enorm isklump som du förde fram. Dessutom ser man så gullig ut, särskilt ifall man matchar lite lagom=)

Skor med rundad tå...
Den runda tån gör att du ser ut att ha proportionella fötter. Spetsig tå gör att du får större fötter. Jag med små fötter har provat för att få fötterna att se större ut. Det blev inte lyckat. Bara fult. Men när jag har rundad tå känner jag mig mer bekväm. Antagligen för att foten har den storleken den brukar ha. Man ska vara nöjd med sig själv!

Jaha. En tråkig sak har hänt. Jag och en kompis som också mår dåligt har bråkat. Jag orkar oftast inte lyssna på hennes problem, jag vill hellre att vi ska göra något roligt. Men jag får ofta tillbaka "just ja, du vill inte stötta mig" Det är ju inte det som är grejen! Jag vill inte höra, för då börjar jag också må dåligt, det handlar ju om respekt, och om jag mår dåligt blir jag väl ett ännu sämre stöd.

Hon brukar också dra "skämt" om att jag har mycket handsvett, små händer och stora tuttar. Jag tycker inte det är ett dugg roligt, jag har blivit förolämpad tidigare på grund av de här grejerna. Men säger jag emot så är jag överkänslig och tråkig tror jag. Fattar inte skämten. Vi bråkar om det ett tag och det slutar med att jag gråter, eftersom jag uppfattar det som enorm brist på respekt. Men igår fick jag kastat i ansiktet att jag gråter för allt.

Så för att sammanfatta situationen vill jag bara skära mig och gråta nu. Men det gör jag inte. Har sovit bort hela dagen idag istället. Jag skiter i skolan. Jag gillar inte att hon bara kastar saker på mig, eftersom hon aldrig lyssnar så vet hon ju inte varför jag blir lessen. Dessutom så tycker jag inte att man gör det, vissa saker får man ju reda på i förtroende. Men nu försöker jag ta mig i kragen för att försöka komma på ett sätt så jag kan hantera situationen, för det gör jag inte just nu.

Ska man ta upp det här för diskussion och försöka lösa det, eller ska det bara bero?