Dagen idag och igår
Anledningen till att jag inte bloggat tidigare idag är att jag hade något av en flashback, jag ska försöka förklara för er...
IDAG
Jag och min kompis som gjorde pepparkakshus igår kom med vårt hus idag. Vi skulle åka och lämna dem tillsammans med den andra halvan av gruppen som vi var med i förut. En av tjejerna kollade inte ens på mig. Den andra var jätte sur och vresig mot mig. Så för att sammanfatta kände jag mig inte så väldigt välkommen.
Vi skulle äta tillsammans med klassen i HR programmets restaurang idag. Jag och min kompis hamnade nära en som var med i gruppen, som vi vanligtvis är jättebra kompisar med. Några andra tjejer frågade hur det kom sig att vi gjorde ett eget hus. Jag svarade att det inte riktigt funkade med i den andra gruppen. Tjejen från vår grupp frågade varför det inte funkade. Jag svarade att jag inte ville svara på det. Jo, det tyckte hon att jag skulle. Jag svarade igen att det ville jag inte säga bland alla människor. Jo, säg nu, tyckte hon. Jag var gråtfärdig men försökte att inte visa det. Jag sa att det inte verkade som om någon ville ha min hjälp, eller brydde sig om vad jag sa. Tjejen svarar att så är det väl inte, X (min kompis) sov ju på en lektion. Jag påpekade att jag inte var där samtidigt som henne någon gång. Hon nickade, och menade att hon inte kunde säga något.
DÅ
Jag hade varit hos kuratorn och kom fem minuter sent till en lektion, vi skulle ha prov. När jag kom in i klassrummet var jag fortfarande gråtfärdig på grund av samtalet. Min lärare frågar var jag har varit, klassen lyssnar spänt då provet inte delats ut ännu. Jag mumlar något om kuratorn och förlåt att jag är sen. Min lärare undrar direkt vad jag gjorde hos kuratorn. Jag trodde att han skämta, jag var så chockad. Jag svarade inte. En av killarna hakade på. Med hög röst frågade han om igen vad jag gjort där. Jag hade tårar i ögonen då jag sjönk ner bredvid en klasskompis. Min lärare skrattar och undrar ifall jag tror att jag ska få sitta bredvid henne, det var ju faktiskt prov.
Jag har aldrig känt mig så utlämnad och klämd som jag gjorde bägge de där gångerna. Jag vet inte vad det är med människor. Varför sparkar man på folk som redan ligger?
IDAG
Jag och min kompis som gjorde pepparkakshus igår kom med vårt hus idag. Vi skulle åka och lämna dem tillsammans med den andra halvan av gruppen som vi var med i förut. En av tjejerna kollade inte ens på mig. Den andra var jätte sur och vresig mot mig. Så för att sammanfatta kände jag mig inte så väldigt välkommen.
Vi skulle äta tillsammans med klassen i HR programmets restaurang idag. Jag och min kompis hamnade nära en som var med i gruppen, som vi vanligtvis är jättebra kompisar med. Några andra tjejer frågade hur det kom sig att vi gjorde ett eget hus. Jag svarade att det inte riktigt funkade med i den andra gruppen. Tjejen från vår grupp frågade varför det inte funkade. Jag svarade att jag inte ville svara på det. Jo, det tyckte hon att jag skulle. Jag svarade igen att det ville jag inte säga bland alla människor. Jo, säg nu, tyckte hon. Jag var gråtfärdig men försökte att inte visa det. Jag sa att det inte verkade som om någon ville ha min hjälp, eller brydde sig om vad jag sa. Tjejen svarar att så är det väl inte, X (min kompis) sov ju på en lektion. Jag påpekade att jag inte var där samtidigt som henne någon gång. Hon nickade, och menade att hon inte kunde säga något.
DÅ
Jag hade varit hos kuratorn och kom fem minuter sent till en lektion, vi skulle ha prov. När jag kom in i klassrummet var jag fortfarande gråtfärdig på grund av samtalet. Min lärare frågar var jag har varit, klassen lyssnar spänt då provet inte delats ut ännu. Jag mumlar något om kuratorn och förlåt att jag är sen. Min lärare undrar direkt vad jag gjorde hos kuratorn. Jag trodde att han skämta, jag var så chockad. Jag svarade inte. En av killarna hakade på. Med hög röst frågade han om igen vad jag gjort där. Jag hade tårar i ögonen då jag sjönk ner bredvid en klasskompis. Min lärare skrattar och undrar ifall jag tror att jag ska få sitta bredvid henne, det var ju faktiskt prov.
Jag har aldrig känt mig så utlämnad och klämd som jag gjorde bägge de där gångerna. Jag vet inte vad det är med människor. Varför sparkar man på folk som redan ligger?
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jag vet inte...har fan aldrig fattat det där. Men ja, det är väl lättast då, eller?
Trackback
