UcantbrakeME

Jag kan inte sova idag heller. Fyfan. Min sista halvtimme här har varit rätt hemsk. Min så kallad bästa vän och jag har bråkat. Jag vet att hon mår dåligt. Jag tycker synd om henne, men det finns en gräns när man inte kan hålla på att stötta längre. När allt bara är om henne, när ingenting annat betyder något, säger man nej är man elak. Orkar man inte lyssna på allt som hon säger är det lika med att man inte bryr sig. Vilket hon gärna talar om.

När jag påpekar att jag också är ledsen så är det för att jag gnäller över småsaker. Som att hon ofta påpekar att jag har handsvett. Kul. Jag var retad för det när jag var yngre. Kul, verkligen skit roligt att min bästa kompis påpekar det. När jag säger att jag inte tycker det är roligt så gnäller jag för mycket. Men när jag också är elak (det verkar ju som om hon tycker det är okej att vi är elaka, med lite kärlek i då) så är jag taskig och elak.

Tyvärr. Det finns en gräns och när den är korsad är det svårt att komma tillbaka in på rätt sida. Men nu kommer jag antagligen bli "hon som lämnade mig precis som alla andra" men ärligt talat skiter jag i det. Jag orkar inte låtsas må bra av att hon trycker ner mig för att hon mår bra av det. Det fungerar inte i längden. Det går inte att prata med henne om det heller...

Enough is enough, right?